Tillbringade den gångna helgen i Torsby. Fick uppleva båda träningsvärk och fylleslag. Träningsvärk på grund av synnerligen väl genomförda (jag vet, jag är blygsam idag..) träningspass på såväl snö som barmark. Fylleslag på grund av att det var marknad i byn, vilket tydligen innebär att byns samtliga tonåringar i flock traditionsenligt vandrar upp och ner längs byns huvudgata och dricker ohyggliga mängder av allt utom glykol och tändvätska (eller..?).

Skidtunneln var en upplevelse av närmast episka mått för en tvättäkta normalmotionär som undertecknad. Lite av skidvärldens ”Se och Hör”, faktiskt. ”Alla var där” brukar det heta i den tidningen, vilket också stämde bra in med tunneln. Massor av kända ansikten från Världscupen susade förbi i spåret. Det är högsäsong nu, och det kryllade av norska längdåkare överallt!

Det var i samband med mitt besök i Torsby som det slog mig att de flesta av dessa elitåkare är tämligen bortskämda och bortklemade. Säger inget om det, de lever i en priviligierad låtsasvärld där rätt temperatur på havregrynsgröten tycks vara viktigare än världspolitiken.. Och egoist måste man vara för att lyckas i en tuff individuell konditionsidrott. Men.. Det finns alltid någon som håller upp en dörr, bär skidorna, ställer fram frukost och plockar fram en torr tröja efter avslutat träningspass… OK, jag kanske är lite avundsjuk, men jag kommer inte att imponeras lika mycket längre när någon landslagsåkare myndigt förklarar att dom minsann tränar 800 timmar om året (hur många timmar om året tillbringar du själv på jobbet..?).

Då insåg jag vad ”Weekend Warrior” egentligen står för. I mitt fall innebär det att efter avslutad 70 timmars vecka på jobbet kliva in i bilen, köra 40 mil på fredagkvällen, träna dubbla pass på lördagen för att sedan köra 4o mil tillbaka hem igen under söndagen. Det är ”Passion for Sports”! Att vara en weekend warrior är något fint, något att vara stolt över. Och vi är många!

Näste vecka tänker jag ha synpunkter på köttkonsumtionen i samhället.

Watch out !