En rejäl expedition kräver noggranna förberedelser och i många fall nästan lika mycket efterarbete. Men vad är det egentligen som sker bakom kulisserna? Vad bör man tänka på? Vilka är fallgroparna? Hur kommer man igång? Under de senaste 14 åren har JOHAN ERNST NILSON spenderat mer än 1 300 nätter i tält, han har paddlat, cyklat och flugit gummibåt (!) till Afrika, bestigit Mount Everest och gjort totalt 28 större expeditioner över sju kontinenter. Här, och i kommande nummer av Outside, delar Johan med sig av sina erfarenheter. Vi börjar med de mentala förberedelserna inför en expedition, var man finner motivationen och hur man bygger upp det perfekta äventyret. I nästa nummer handlar det om logistik, teknik sponsring och mer praktiska detaljer.

AV: Johan Ernst Nilson | UR: Outside nr 10-2007

Jag älskar lyx! Man kan tycka att en person som bor i tält så mycket borde vara immun mot regn, slask, köld och hetta. Att ha det obekvämt är det värsta jag vet, men det behöver inte vara så. Det går att göra det riktigt mysigt ute på äventyret. Efter 1350 nätter i tält (var tredje natt i 14 år) har jag hittat en form för hur man ska tälta, var vinden kommer ifrån och var den bästa utsikten finns… för man vill ju vakna upp femstjärnigt i sitt lilla tält. Jag brukar kalla detta för ”äventyrslyx” .

När jag paddlade kajak från Stockholm till Afrika blev mitt tält som ett litet hem efter sex månader. Jag visste var allting fanns och hur jag skulle göra för att få det så bekvämt som möjligt. Min bror, som aldrig i livet skulle bo i tält, förstår inte riktigt njutningen av att bo i tält. Men då har han inte heller suttit på en strand i Alaska med Debusseys Claire de lune strömmandes genom skogarna. Till middag åt jag forell med blodriskor, soja, citron och lite vitlök. Till dessert serverades det färska blåbär. Närmsta by var 600 kilometer bort. Jag och min kompis Nicolas satt och talade filosofi hela natten och kom fram till egentligen just ingenting, men det var en natt att minnas. Till en början hade jag svårt med allt tältande. Det var obekvämt, kallt och tråkigt. Det tog många hundra nätter innan jag kunde packa på ett sätt som var både enkelt, billigt, smart och lite lyxigt.

På Mount Everest hade jag med mig ett fint påslakan som jag hade nerstoppat i sovsäcken. I det kunde jag vika ihop min vidrigt smutsiga fleecetröja och sova på egyptisk bomull istället. Många har fått för sig att man ”måste” ha det obekvämt…. annars är det inget äventyr. Jag håller inte riktigt med. Om det är -50 och snöstorm då är det bara att gilla läget och bita ihop, men så länge jag kan försöker jag njuta av livet som proffscampare! När jag fyllde 30 var jag på den Magnetiska Nordpolen uppe i Arktis och hade med mig en flaska Chateau Haute Brion från 1975. Upplevelsen att sitta och titta på isflaken med ett bra årgångsvin var oslagbar, trots att jag drack det i plastmugg, iklädd dunoverall.

Det är vardagslyxen som har fått mig att stå ut alla kalla nätter i Antarktis, de fuktiga kvällarna i Papua Nya Guinea och de sandiga dagarna i Sahara. Man måste fokusera på det roliga och positiva, annars blir det så kallade äventyret bara jobbigt, smutsigt och segt. Det är småsakerna som kan avgöra om du når ditt mål eller inte. När jag är expeditionsledare brukar jag be mina medresenärer att ta med sig en rolig historia var. Du kan inte föreställa dig hur tråkigt det är att vara inblåst i snöstorm i en liten låda i Antarktis. Efter några månader behövs en rolig historia. Jag ska ge ett exempel. ”Två muffins låg på en plåt inne i ugnen. ´Oj, vad varmt det är här inne´, sa den ena muffinsen. Den andra hoppade till: ´Hjälp…en muffins som kan prata´!!” Det skämtet fick sju professorer . i glaciologi att skrika av skratt i närmare en timme?!