”Aldrig kan du ana när din sorg till lycka vänds”…  (Perssons Pack)

Mina egna misstankar om benhinneinflammation har bekräftats och diagnostiserats. Det tråkiga är att det krävs minst tre veckors vila från löpningen, det positiva är att jag redan avverkat två av dom veckorna. Samtidigt har avsaknaden av löpning givit mig möjligheten att cykla mer, ett faktum jag utnyttjat flitigt.

Jag har fått en ny hjälte också, min sjukgymnast Pär Mattsson vid ”MåBra Hälsa” i Mörby!

I åtta års tid har jag från samtliga terapeuter/läkare/experter (jag har besökt några stycken..) fått höra att min onda högeraxel varit i princip obotlig och att alla former av belastning och ansträngning absolut skall undvikas. Hoppet var således inte särskilt stort när jag för första gången träffade herr Mattsson. Döm om min skepsis när han tvärt emot alla odds ger mig ett tufft styrkeprogram för sagda axel! Allt tidigare prat om ”mjuk vattengymnastik” och andra mesigheter var som bortblåst! I dag, ett par veckor senare, utför jag relativt obesvärat djupa armhävningar och smärtan blir mindre dag för dag. Se där; ett lysande exempel på ”civil olydnad” när den är som bäst. Heja Pär, du e bäst!!

I övrigt synes mig livet denna ovanligt vackra sensommardag betydligt ljusare/trevligare än på länge. Själen har fått ett härligt tillskott av näring och den spontana glädjen över att finnas till är i allra högsta grad påtaglig. Hösten blir ingen Sisyfosvandring i år, den saken är klar .

(PS: 98 – 12 = 86 kg!! )