JAG TRÄFFADE BRICE PÅ NYTT sex månader efter min Everestupplevelse. Big Boss var i Vail med sina kompisar för att åka skidor och jag körde från New Mexico för att umgås med dem under några dagar.

Vid middagen på en bistro den första kvällen gled samtalet in på det andra säsongen av ”Everest; På liv och död” Många . människor kom fram för att hälsa, något som Brice var väldigt obekväm med.

”Jag gillar inte att bli igenkänd på flygplatser eller att stå inför folk” sa han senare. ”Jag vill vara anonym. Jag har ett lugnt , privatliv och jag gillar det.”

Vi var alla överens om att TV-serien framställt Brice på ett positivt sätt. Den innehöll väldigt lite material om David Sharp och utmålade Brice som en modig och heroisk ledare. Fortfarande var han klassad som boven i dramat av de som mindes rapporterna om Sharp och Nangpa La-incidenten. Brice motstånd till att tala offentligt om dessa händelser rörde förmodligen till folks uppfattningar ännu mer.

Efter att ha granskat Brice under det senaste ett och ett halvt åren hade jag kommit fram till att han varken var guds bästa eller sämsta barn. Kanske var han både och, fast på ett sätt som få kunde se eller uppskatta. Brice kunde säkert vara tvär och motsträvig, till och med oresonlig. Men faktum kvarstod: det var få som gjorde så mycket som Brice för att få ner sina kunder levande från Everest.

”Jag är bara en som försöker göra kommersiella expeditioner bättre och säkrare för mina kunder” säger Brice. ”Jag vågar säga , att jag hjälpt till att förbättra säkerheten och reducera antalet som förolyckats på berget. Om jag samtidigt hjälpt lokalbefolkningen lite på traven så är det en bra bonus. Men livet är som en spann med vatten, rör du om lite med handen så blir det vågor som snabbt försvinner när du tar bort din hand, då är det som om inget hänt.”

Följande morgon möttes vi i liften och åkte tillsammans upp på toppen av Vail Mountain. Detta var en kort paus för Brice som skulle vara mitt uppe i förberedelserna inför 2008 års Everestsäsong så snart han landat i Frankrike igen. I mars visade det sig, bara två veckor innan han skulle träffa sina kunder i Asien, att kineserna tänkte stänga Everest norra och södra sidor under tiden som den Olympiska elden bars fram. Just för stunden kunde Brice dock släppa dessa orosmoln och bara ha kul tillsammans med sina vänner i bergen, opåverkade av de bördor som en komplex expedition innebär. Fortfarande i täten av sällskapet som en slags guide ledde han oss till sin favoritnedfart, där ett tjockt täcke med snö bredde ut sig nedanför oss. Med röken av färsk pudersnö i bakhasorna visade Brice sig på styva linan. Beundrande följde jag hans svängar med blicken innan jag jagade efter honom.