Beroende på vem du frågar är den kommersielle arrangören Russell Brice antingen mannen du skall ringa om du verkligen vill nå toppen av Everest, eller den mest kontroversiella människan i dödens zon. Som NICK HEIL avslöjar i denna exklusiva förhandstitt ur hans nya bok Dark Summit, är båda dessa påståenden riktiga ­ och det är just där historien börjar bli intressant.

AV: NICK HEIL | UR: Outside nr 6-2008

Maj 2007, vårens klättersäsong på Mount Everest var avslutad.
Russell Brice stod värd för en av sina makalösa fester vid baslägret. Brice som äger Himalayan Experience, vanligen kallat ”Himex” en av de största kommersiella verksam, heterna på berget, hade mycket att fira. Vädret hade varit osedvanligt samarbetsvilligt under året och de flesta av hans hoppfulla kunder hade klarat av att bestiga toppen.

”Några i vår grupp var på toppen utan vantar i över en timme! Otroligt!” förkunnade en rapport på företagets hemsida. Ännu bättre var förstås att säsongen avslutats utan det tumult som utspelades året före, då Brice blev inblandad i kontroverser som fortfarande förföljde honom. Jag anslöt till Himex-expeditionen en månad tidigare och efter att ha nått mitt mål avseende klättring, North Col, på 7 010 meter, stannade jag kvar för att delta i den öl- och whiskeydränkta avskedsfesten som hölls i ett av baslägrets samlingstält mera känt som ”The Tiger Dome” Kvällen kickstartade med . låten ”Brice is right” framförd av några ur Himexgänget, som, levererade en lustig imitation av deras ärevördige expeditionsledare. Därefter följde en timmes limbodansande under en vandringstav.

Vid ett tillfälle, när jag stod vid ena sidan, närmade sig Brice. Han såg inte särskilt imponerande ut, 55 år, 175 cm och 75 kg men han kunde vara riktigt övertygande med stänk av erfaren armégeneral, och med ett skiftande oförutsägbart temperament. Denna afton var han på gott humör, med stressen under klättersäsongen lagd bakom sig.

”Det är detta jag gillar” sa Brice. ”Se på alla dessa människor , tillsammans: sherpor, klättrarna, folket från de andra expeditionerna. Jag fixar de bästa festerna på Everest”.

Vi stod och pratade i någon minut, när Brice plötsligt bytte ämne. ”Tror du att någon annan gjort det som jag gjorde för David Sharp?” sa han samtidigt som han vände sig mot mig. ”Tror du att någon annan hade flyttat kroppen? Hade någon annan kontaktat hans familj eller tagit hit dem? Eller tänt ljus i klostret, byggt ett stenröse eller gjort en minnestavla?

”Jag lever bland de döda hela tiden” fortsatte han. ”Vet du , hur många kroppar som jag har flyttat på berget? Många! Och vet du vad? Jag fick just reda på att min moster dog idag. Hennes sista ord var: ”Kom ner säkert!” ”Nu är hela min familj död och jag måste själv handskas med detta faktum och samtidigt hålla igång allt detta. Men varför ses jag som den elake typen?”.
”För att du är störst!” undslapp det mig, utan att veta riktigt varför jag sa så.
”Ja jävlar i det” sa Brice. ”Ingen annan kan göra det som jag , gör här, de andra bara härmas.”

Han hade rätt. Efter att ha kört turer i Himalaya i över 13 år var Brice ledande i branschen. Till dags dato hade Brice placerat mer än 300 kunder på toppar över 8000 meter. Han hade utvecklat en egen nisch, att leda sina kunder uppför det 8 849 meter höga Everest via den mindre utnyttjade nordöstra ryggen som visserligen är farlig men där man slipper den södra sidans dödliga Khumbu-isfall. Med den bästa säkerhetsstatistiken i branschen gav detta Brice huvudrollen i Discovery Channels reality serie, Everest: på liv och död, som uppges ha givit honom ett mångmiljonkontrakt.