EFTERTANKENS KRANKA BLEKHET
Upplägget var enkelt; Jag skulle tillbringa ett par dagar på anläggningen, köra några tester och blottlägga min havererade fysik. Inför proffs som Christer Skog är det ingen idé att ens försöka mörka, han ser allt. Dessutom, ett Laktat-test är väldigt avslöjande. Har du inte skött din träning så blir kvittot plågsamt tydligt. Fystestet skulle kompletteras med analys av kolesterol, blodtryck, BMI mm. Allt detta samt några dagar i frisk och hälsosam miljö skulle inspirera till framtida stordåd och ett gäng tappade kilon!

Det var i samband med middagen på ankomstdagen som det hände. Patrik och Christer beskriver under trevliga former och över ett par glas utsökt rödvin hur den här testhelgen testerna skulle genomföras. Invaggade mig således i förtroende och dämpade min oro över usla testresultat! Jo jo.. Smart och pedagogiskt. Vet inte om det berodde på maten eller ovanan vid frisk fjälluft, men plötsligt och ytterst oväntat hör jag mig själv säga; ”jorå serru, jag hade ju tänkt ha som mål att åka Vasaloppet nästa år ­ så kan ju så att säga vara ett bra avstamp, eller vad tror ni?”

Jo, den lilla gruppen runt bordet tyckte nog att det lät som en utmärkt idé och Christer Skog hakar genast på eftersom han också behöver ha en morot för att komma i form igen, efter flera års sjukdomsbekymmer (dags att börja leva som han lär, liksom).

Det här är fan inte sant! Vasaloppet?! Hallå- det är nå´t knas här, jag vill väl inte åka Vasaloppet? Var fick jag det ifrån? Varför sa jag så? Ville jag bara imponera eller var det mitt undermedvetna som tog över (för jag kan väl inte ha varit full, det är ju ett hälsohotell det här!)?

Nåväl. Efter en god natts sömn och lite självrannsakan så bestämde jag mig för att inte backa ur. Men något Vasalopp blir det inte tal om, Öppet Spår känns bättre. Inte nog med det, tydligen beslutades att jag och Christer dessutom skall ha årets upplaga av fjällorienteringen (avgörs i Funäsdalen V.32) som delmål.. Förvandla en överviktig betonghäck till löpare på tre månader, ha ha, lycka till ­ det skall bli kul att se! Det var då det gick upp för mig att mina helger inte skulle bli sig lika framöver. Adios till biran och chipsskålen – hej svettiga mil och sportdryck!

SANNINGENS ÖGONBLICK
Ett laktattest gör ont ­ ont som fan.
Faktiskt.

Även om man som jag inte ens orkar springa på bandet, utan snällt måste acceptera att gå i sk. ”rask takt”(Förnedrande). Det Christer kallar uppvärmning ger mig kramp i ena vaden och kräkreflexer. När han sen glömmer att stänga av bandet efter exakt 10 minuter vill jag slå honom. När så själva testet drar igång ökas lutningen var fjärde minut, däremellan tas blodprov som visar blodets mjölksyrekoncentration.

Det var meningen att jag skulle köra fyra gånger fyra minuter med ökande lutning i varje intervall. Men efter tredje intervallen förklarar Christer diplomatiskt att jag nog inte behöver köra en fjärde nivå; ”resultatet hittills är ganska tydligt” som han sa. Det var först på vägen hem som jag förstod vad han egentligen sagt: Du är kass grabben ­ jag orkar inte se mer.. Bergis!

Facit blev att jag behöver gå ner i vikt (ca.15 kg), träna mer och skärpa till kosten. Allt det där hade jag i och för sig kunnat räkna ut själv, men att få det på papper från en smått legendarisk före detta förbundskapten (han coachade faktiskt Torgny Mogren till klassiskt 5-mils guld i Falun -93!) gör att jag tar det på allvar den här gången. Med några handfasta träningsråd och en pinsamt dålig testkurva i fickan samt löfte om uppföljning om tre månader styr jag nöjd och glad kosan söderut. Målet är satt, jag skall knäcka Christer i Lundbäcksbackarna i februari, sanna mina ord!